Med tro och tvivel på folkbildningens framtid

Publicerad: 2012-05-22

”Mer politik och samhällsanalys i folkbildningen”, menar Eduardo Gran Villanueva. ”Vi ska vara bra på att se vad människor är bra på”, säger Ifrah Hassan. Möt två folkbildare med både tro och tvivel på folkbildningens framtid.

Ifrah Hassan, 26, har rötterna i Somalia och är sedan ett år tillbaka konsulent på Ibn Rushd, ett studieförbund med muslimsk profil. Även Eduardo Gran Villanueva, 39, och relativt nybliven rektor på Härnösands folkhögskola, har flyktingbakgrund, med föräldrar från Chile.

Gemensamt för de båda är att folkbildningen hjälpt dem att snabbare komma in i det svenska samhället. Och de har båda en grundinställning om folkbildning som en möjlighet för människor att växa och utvecklas, utifrån sina egna förutsättningar.

– Vi ska vara bra på att se vad människor är bra på, säger Ifrah. Stärka dem, så att de själva kan påverka sina liv.

Då krävs att de som arbetar i studieförbund och folkhögskolor har en klar idé om vad de vill uträtta. Så är det inte alltid, menar Eduardo som anser att folkbildningen har avpolitiserats. Och då menar han inte partipolitik, utan en bredare samhällsanalys i politiska termer.

– En folkbildare utan samhällsanalys är förlorad. Men numera pratar vi sällan politik inom folkbildningen. Men om ungdomar inte får en chans att skolas politiskt, hur kan vi då förvänta oss att de ska vara delaktiga i samhället?

Ifrah nickar instämmande.

– Ordet folkbildning består av både folk och bildning. Jag vill sätta mer fokus på folket. Men idag sker den politiska diskussionen långt ovanför folks huvuden.

För Eduardo och Ifrah handlar folkbildningens framtid främst om förmågan att vara i takt med tiden, och helst steget före. Ett sätt att uppnå det är att vädra ut det där ”dammiga”, som Ifrah fortfarande tycker sig märka ibland. Att arbeta i ett ungt studieförbund har sina fördelar. Ibn Rushd bildades 2008. Inget ”så här har vi alltid gjort” finns i ryggsäcken.

– De studieförbund som stannar i växten är förlorade, säger Ifrah. Sverige ser annorlunda ut än för hundra år sedan. Idag har många anknytningar över hela världen. Det som händer i Somalia berör mig lika starkt som det som händer här i Sverige.

Föryngring inom folkbildningen är ett måste, menar de båda. Det betyder att vissa måste lämna plats åt andra där besluten fattas.

– Hur många med utländsk bakgrund eller ungdomar hittar du i folkhögskolornas och studieförbundens styrelser? säger Eduardo.

– Alltså, vi var på Folkbildningsrådets årsmöte. Jag och min chef var nog de enda under fyrtio, säger Ifrah. Så ska det väl ändå inte vara, det ser väl inte bra ut…?

Detta är en förkortad version av en artikel publicerad i Folkbildningsrådets årsskrift 2012.