På Furuboda blev jag den jag är idag

Publicerad: 2012-05-04

Tiden på Furuboda folkhögskola blev en vändpunkt i Henrik Juelssons liv. En blyg, lite inåtvänd kille klev fram i ljuset och upp på scenen.

När Henrik Juelsson var 10 år gammal fick han diagnosen Aspbergers syndrom.

– Mamma har berättat att jag hade svårt att koncentrera mig när jag var liten. Att det tog tid för mig att förstå vissa saker, att jag inte hängde med.

Musiken har alltid varit ett stort intresse för Henrik. Under gymnasieåren började han spela själv. Egentligen av en tillfällighet.

– Jag hittade mammas gitarr i en garderob och hon lärde mig några ackord. Lyssnade mycket på Lars Winnerbäck och tänkte att så där vill jag också kunna spela.

Det var genom en studie- och yrkesvägledare på gymnasiet som Henrik först fick höra talas om Furuboda folkhögskola och kursen Musikverkstan. Där lär sig deltagarna spela olika instrument, sjunga, stå på scenen och skriva egen musik. Dessutom ingår omvärldskunskap, bild och svenska. Kursen vänder sig till personer med olika funktionsnedsättningar. Allt utgår från deltagarnas förutsättningar, men med en tydlig ambition att de ska växa – både musikaliskt och mänskligt.

– Det var nervöst i början. Nytt ställe, nya människor, långt hemifrån på andra sidan Skåne. Ändå kändes det bra på något sätt. Bra stämning liksom.

Henrik har några glasklara minnen från tiden på skolan, till exempel första gången han skulle upp på scenen i skolan för att sjunga - ett initiativ från läraren Christer.

– Usch, oj, oj. Jag var ju så blyg. Stod och tittade ner i golvet, och så på läraren, och så ner i golvet igen. Det var hemskt.

Hur det gick?

– ”Jättebra Henrik”, ”det lät ju jättebra”, sa lärarna.

Utmaningar, tilltro och peppning. Allt detta inspirerade Henrik till att gå vidare. När tiden på folkhögskolan var över flyttade Henrik hem till Viken, till en egen lägenhet – och till ett halvtidsjobb som ”kommuntrubadur” i Höganäs.

Två dagar i veckan åker han runt på förskolor och äldreboenden i Höganäs. Repertoaren är allt från Mora Träsk till Edward Persson. Resten av tiden jobbar han på ett LSS-boende.

– När jag själv tittar tillbaka inser jag att jag förändrats väldigt mycket sedan jag började på Furuboda. Det var egentligen då allt började. Det var där jag blev den jag är idag.

Detta är en förkortad version av en artikel publicerad i Folkbildningsrådets årsskrift 2012.