Bland livsnjutare och världsförbättrare

Livet på Wendelsbergs folkhögskola är fyllt av fester, baler och cricketturneringar – utan att ge avkall på kvaliteten på undervisningen. Tvärtom, menar skolans rektor Sören Eriksson, är sammanhållningen en del av framgångsfaktorn, liksom avsaknaden av alkohol och stela uppföljningsmetoder. Texten nedan är skriven för tidskriften Kurages temanummer om kultur som kom i maj 2019.

Senast uppdaterad:

Wendelsbergs folkhögskola finns i Mölnlycke och där har den funnits sedan 1908. På försommaren ömsar folkhögskolan skinn och blir ett av landets större vandrarhem. Skolan har IOGT-NTO som ägare och nykterhetsrörelsens värdegrund och syn på människan präglar hela verksamheten. Omkring hundra av deltagarna bor i skolans internat. Husen är många och huvudbyggnaden, ett gigantiskt trähus i patricierstil, byggdes 1883. Med alla de verksamheter som pågår dygnet runt, sju dagar i veckan kan Wendelsberg vara ett märkligt ställe att arbeta på. Inte helt utan problem men ändå fungerande – utan att någon egentligen fullt ut förstår hur det går till. För att inte snöa in i mer komplicerade förklaringsmodeller brukar vi nöja oss med att säga att det är ett mirakel. Förmodligen har det med värdegrund, målbild, medinflytande, ledningsorganisation, arbetsmiljö, rutiner, människosyn och en hel del annat som organisationskonsulter lever gott på, att göra.

Skolans förste rektor Oskar Lundgren gillade slöjd. Det gjorde gossarna hurtiga och glada, menade Oskar. På hösten tillverkade de ett ritbräde där de kunde breda ut sina planer. Senare tillverkade de en arbetspulpet för att ha någonstans att förvara sina planer. På våren fick de svarva sig en ordförandeklubba. Med dessa tre verktyg skulle de sedan ge sig ut och förändra världen. Lundgren hade också idén om att all undervisning som inte innehöll något praktiskt inslag var fullständigt meningslös. Dessutom var han förtjust i sång och musik. Dans däremot var förbjudet. På julafton samlade han deltagarna runt brasan i sitt hem och läste högt ur julevangeliet. Den traditionen har sedan länge ersatts av en väldig julfest där personalen bland annat gör sitt bästa för att göra bort sig på scenen inför deltagare och inbjudna gäster. Sådant har långvariga och gynnsamma effekter i verksamheten.

Rektor Lundgrens tankar präglar i mångt och mycket skolans verksamhet än i dag. På Wendelsberg brukar vi säga att vi utbildar livsnjutare och världsförbättrare – något vi präntar in i våra deltagare redan från dag ett.

För att bli världsförbättrare behöver man vara på sina lektioner så ofta som möjligt. Men det räcker inte, du behöver också delta i det som sker mellan lektionerna och det är faktiskt avsevärt mycket mer än lektioner, räknat i timmar och minuter. Ibland är det slitsamt att vara världsförbättrare. Därför behöver energi tillföras i form av livsnjutning.

Wendelsbergs tideräkning kretsar därför kring sex stora fester. Året startar i augusti med en ordentlig premiärfest som sedan följs upp med höstfest, julfest, vårfest, cricketbal och bullfest (annat namn för avslutningsfest). Allt helt fritt från alkohol eller annat som medverkar till konstlad och oäkta livsnjutning. Det är ovant för några i början men uppskattas desto mer ju längre läsåret fortskrider. Alla deltagare liksom personalen är välkomna. I lärarnas lokala arbetstidsavtal står det inskrivet att de måste gå på fest, minst fyra gånger om året, helst sex. De skall dessutom bidra till genomförandet. De flesta deltar med lust och glädje på alla sex fester.

Den positiva effekten efter en bra fest lever ofta kvar i flera veckor. Då kommer det som av en tillfällighet en ny fest. Så håller det på. Bra fester gör sig inte själv. God mat, ibland trerätters, är nödvändig. Underhållning och gärna dans med tillhörande musik, helst levande. Hip hop funkar bra ibland men till en cricketbal rekommenderar vi ett ordentligt storband med jazz-låtar från 50-talet och bakåt på repertoaren. Ofta duger det mer än bra med skolans olika personalorkestrar, särskilt om de hunnit repetera.

Hur följer vi upp verksamheten och hur är det med kvalitén på undervisningen undrar den mer samvetsgranne. Tja, en och annan enkät kommer varken deltagare eller personal undan. Vi mäter inte så mycket resultat utan mer nöjdhet. För om man är nöjd så visar det sig i allmänhet också i ett gott resultat. Sedan talar vi rätt mycket med varandra. Om sådant som går bra eller om någon bär sig dumt åt bland deltagarna eller för den delen i personalen, för det händer. Då talar vi om det också, särskilt med dem det berör. Helst omedelbart. Vi agerar då utifrån våra väl genomtänkta handlingsplaner och rutiner. När det som händer finns med i rutinerna, vill säga. Det gör det dessvärre inte alltid. Människor har en obegriplig förmåga att hitta på saker ingen på förhand kunnat lista ut skulle kunna hända. Men det brukar lösa sig ändå med ett pragmatiskt förhållningssätt till verkligheten. Ibland gör vi fel. Rektorn gjorde ganska mycket fel, så sent som igår. Han har bett om ursäkt och den har godtagits. Så nu är allt bra igen, tror jag.

Det är deltagarna och personalen, stärkta av IOGT-NTO:s värdegrund som är Wendelsberg. Vi har två synsätt på människor: Å ena sidan är vi oerhört intresserade av vem du är, din bakgrund och historia, dina talanger, egenskaper, ambitioner och annat. Å andra sidan bryr vi oss inte... Du får vara precis vem du vill så länge du ställer upp på vår gemensamma värdegrund, alla människors lika rätt till ett värdigt liv. Vi hyllar dessutom frånvaron av alkohol eftersom den underlättar för alla.

Det förekommer sällan hemligheter på Wendelsberg. Huset läcker som ett såll. Det är en medveten strategi eftersom oro, osämja och konflikter sällan uppkommer för att personalen vet för mycket. Däremot påtagligt ofta för att några eller många inte visste alls. Därför informerar vi varandra, enligt vissa, ibland intill vansinnets gräns. Ändå händer det att någon inte visste. Det får vi nog leva med.

Detta är naturligtvis en grov förenkling av livet på Wendelsberg. Vi gör också annat än sjunger och anordnar fester. Lärare undervisar på samma sätt som på Oskar Lundgrens tid men också med hjälp av digitala läromedel och annan magi. En framgångsfaktor är att både lärare och övrig personal är på plats och att de är ständigt engagerade och tillgängliga för deltagare och andra gäster. I övrigt är det ett mirakel.