#folkbildning

Bloggen #folkbildning drivs av Folkbildningsrådet, med syftet att lyfta och analysera frågor av relevans för folkbildningen. I bloggen skriver olika gästskribenter om olika perspektiv på folkbildning. Skribenten ansvarar för åsikterna i den egna texten.

Porträttbild Elin Bonnier

Folkhögskoledeltagares engagemang och berättelser i centrum i arvsfondsprojekt

Senast uppdaterad: 2022-06-15

Min story – vår agenda är ett tvåårigt arvsfondsfinansierat projekt som drivs av Sveriges folkhögskolor. I projektet jobbar man med en metod som går ut på att identifiera engagemang hos deltagarna för att utifrån det jobba för förändring i praktiken. Projektet har bland annat resulterat i en podd, stadsodling och en dokumentärfilm. Elin Bonnier är projektledare och berättar mer om projektets deltagarorienterade metod i ett blogginlägg.

Projektet Min story – vår agenda går ut på att vi tillsammans med deltagare som läser allmän kurs utvecklar en metod som heter Jag-Vi-Världen. Metoden har som syfte att väcka engagemang och tro på förändring och koppla deltagares egna berättelser, erfarenheter och engagemang till de globala målen. Genom att ge deltagare verktyg att upptäcka vad som engagerar dem kan de få syn på vad de redan gör i sin vardag och bli varse om sin förmåga att förändra och göra skillnad.

Jag-vi-världen-metoden är ett nytt sätt att arbeta med Agenda 2030 där vi vill göra de globala målen till en personlig angelägenhet för unga vuxna. I stället för att påbörja processen med utgångspunkt i de globala målen och i ett andra steg koppla in det personliga, byter vi riktning och tar avstamp från individens berättelser och erfarenheter för att sedan rikta oss utåt mot samhället och de globala utmaningar som Agenda 2030 adresserar. Efter snart ett år i projektet kan vi se att arbetet har lett till flera förändringsarbeten som ligger deltagarna varmt om hjärtat och som betyder något för dem på ett personligt plan.

Vad vi gör genom att utgå från det personliga är att bryta ner agenda 2030 till något mer greppbart och ökar därmed känslan av att vi alla är den av ett större sammanhang där det jag gör i det lilla också påverkar och är en viktig del av arbete med att nå de globala målen. Flera deltagare uttrycker att de under vårt första projektår ökat sin förståelse för vad engagemang kan vara och lärt sig att det faktiskt inte behöver vara så svårt att skapa positiv förändring.

Men hur går det här till? Hur utformas en metod som tar in deltagares berättelser utan att bli för privat, som håller en struktur men ändå ger frihet för deltagarna att forma sitt engagemang som de vill och som samtidigt ger en ökad kunskap om de globala målen?

Metodutveckling och lektionsupplägg har vi delat in i tre faser under projektåret:

  • Det egna engagemanget/den egna berättelsen
  • Globala målen
  • Förändringsarbete

Det egna engagemanget

Att hitta deltagarnas egna berättelser går självklart att göra på många olika sätt, och det finns också ett behov av att testa olika metoder då alla måste få chans att hitta det uttryckssätt som fungerar för just dem. Vi har genomfört workshops för att deltagarna ska få utrymme att identifiera sitt eget engagemang och sina egna hjärtefrågor där olika frågor har ställts såsom: Vad betyder engagemang? När gjorde du skillnad? Berätta om en händelse som har påverkat dig positivt. En del frågor kan för vissa deltagare upplevas som privata men för andra väcker de intressanta tankar som de både vill och kan dela med sig av. Utifrån frågorna startas en dialog mellan deltagarna där de hjälper varandra att få syn på sig själva och att upptäcka att det redan finns ett engagemang att bygga vidare på.

De globala målen

I nästa steg kopplas deltagarens berättelse till utvecklingsmålen i Agenda 2030. Det ger det egna ett sammanhang och den egna insatsen blir meningsfull utifrån att den ingår i en global plan som gäller hela världen, alla länder, alla människor. Agendan blir verktyget som möjliggör för deltagaren att se sin egen samhällsroll som värdefull.

Förändringsarbete

Folkbildningens uppdrag är ”att ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället”. Att deltagare och unga vuxna i allmänhet ska känna egenmakt och ha verktyg för att påverka sina (och andras) liv är en demokratifråga och en grundsten för att få flera engagerade samhällsmedborgare. Men för att engagera sig behöver man känna att man har en plats i samhället och att man kan och har rätt till att göra sin röst hörd.

Genom Jag-Vi-Världen-metoden vill vi ge unga vuxna makt och möjlighet att gå från individuella erfarenheter till gemensamma samtal om globala kollektiva rättigheter, utbyta idéer och forma gemensamma ståndpunkter som leder vidare till gemensamt agerande. Hur agerandet ser ut skiljer sig åt skolorna emellan. Förändringsarbetet vi ser just nu är exempelvis:

  • En podd om utanförskap
  • En studiecirkel med namn ”höj din levnadsstandard”
  • Föreläsningar om psykisk ohälsa och bemötande i vården
  • Kunskapshöjning och spridning om konflikten i Jemen
  • Dokumentärfilm om jämställdhet
  • Stadsodlingar för att öka biologisk mångfald och reflektera över hållbar matproduktion

En del av dessa projekt är sprungna direkt från deltagarnas egna personliga berättelser och andra har vuxit fram genom gemensamma samtal och beslut kring vad man som grupp vill förändra i samhället.Arbetet med förändringsarbeten upptar större delen av vårterminen och har visat sig vara väldigt värdefullt för många av våra deltagare. Upplevelsen av att det ofta är ”mycket snack och liten verkstad” utmanas då deltagarna i det här skedet av engagemangsresan handleds i att skapa något konkret och faktiskt ”göra något”. Att gå från ord till handling har varit stärkande och vi kan bara hoppas på att det har tänt en gnista av engagemang som får lov att brinna länge framöver.

Ge över makten till deltagarna

När vi utgår från deltagarens egen berättelse och låter dem bestämma vad de vill fokusera på redan från start påbörjar vi en process där pedagogerna successivt ger över makten åt deltagarna. Om vår metod ska leda till ett starkare och hållbart engagemang hos deltagarna krävs det att vi arbetar med deltagarna och inte endast för dem. Att hålla ett normkritiskt förhållningssätt till vad som händer i klassrummet och vem som styr i rummet är en utmaning för både pedagoger och deltagare. Det behöver ske en maktförskjutning i klassrummet där pedagogernas roll är att öppna dörren till folkhögskolerummet som i vårt projekt ryms av förändringsarbete och de globala målen och låta deltagarna själva komma in i och ta den plats de vill. Det är inte enkelt att varken lämna ifrån sig makt eller att våga ta den. Men när det händer skapas något alldeles särskilt. Vi kan inte nog understryka hur stärkande det är för deltagarna att själva få ta makten över sin egen bildning – eller hur avgörande det är för att vi ska kunna skapa ett meningsfullt och motiverande projekt.

Min Story – vår agenda

Min Story – vår agenda genomförs i nära samarbete med sju folkhögskolor spridda över landet och 1–2 grupper i varje skola med deltagare som läser Allmän kurs. I projektet är medskapande ett centralt begrepp och metodutvecklingen sker i nära samarbete med pedagoger och deltagare som medverkar. Projektet sträcker sig till och med augusti 2023.

Mer information om projektet finns på:

Elin Bonnier

Elin är projektledare för Min story – vår agenda. Hon har flera års erfarenhet av att arbeta för ungas organisering, bland annat på Riksförbundet FUB där hon var med och startade upp Ung i FUB, ett ungdomsnätverk för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Elin har själv inte läst på folkhögskola men planerar att ta igen det senare i livet!