#folkbildning

Vilken roll vill folkbildningen spela på regional nivå?

Senast uppdaterad: 2019-05-20

Målet för landsbygds- och regionalpolitiken har under de senaste årtiondena varit att hela Sverige ska leva. Samtidigt pågår en omfattande urbanisering. Arbete, utbildning och service koncentreras till de tre storstäderna medan fler och fler mindre orter hotas av avbefolkning och nedläggning av viktig samhällsservice. Därför pågår just nu en satsning på ett större regionalt ansvar, nya regioner bildas och befintliga regioner får större helhetsansvar för sin egen utveckling. Här har folkbildningen en möjlighet att komma in med våra perspektiv och resurser på ett närmast unikt sätt.

Folkbildningen finns över hela Sverige. Studieförbunden erbjuder cirkelverksamhet i landets alla kommuner och folkhögskolorna erbjuder långa kurser i hela 152 kommuner. Folkbildningen är på många platser i landet en av få möjligheter till kunskap, bildning och lärande. I en nysläppt rapport från Folkbildningsrådet utforskas vilken roll folkbildningen kan spela i den regionala utvecklingen och i arbetet med att försörja regionerna med rätt kompetens.

Rapporten Folkbildning och regional kompetensförsörjning tar avstamp i frågor som: Var finns folkbildningen med i kompetensplattformar och strategier för kompetensförsörjning? Har man tänkt in folkbildningen som en del av utvecklingen framåt? Om inte – varför? Rapporten utforskar också regioner som visar vägen framåt och i rapporten lyfts flera exempel på regioner där man redan hittat ett effektivt sätt att arbeta tillsammans.

I de regioner där folkbildningen finns med i den regionala kompetensförsörjningen är folkbildningen en välkänd aktör som upplevs bidra på ett positivt sätt. Företrädare för regionen har ofta aktivt bjudit in folkbildningen till samverkan. I en del fall har folkbildningen emellertid inte väntat på en inbjudan utan presenterat sig och bjudit in sig själva till möten och sammanhang på regional nivå.

Genom att göra betydelsefulla insatser har studieförbund och folkhögskolor blivit synliga för regionen. Det kan till exempel handla om att genomföra bristyrkeskurser, verksamhet med nyanlända eller studiemotiverande folkhögskolekurser samt att synliggöra dessa insatser för regionen så företrädarna tydligt kan se att folkbildningen gör skillnad.

Tyvärr är bilden splittrad och det är långt ifrån i alla regioner som har kännedom om folkbildningens verksamhet. I en del fall förblir folkbildningen en relativt okänd aktör. Här finns det en stor utmaning i att varken folkbildningen själv eller företrädare för regionen ser eller kan föreställa sig hur folkbildningen kan vara en resurs i arbetet.

Vad är då vägen framåt? I samband med publiceringen av rapporten har Folkbildningsrådet gjort ett antal presentationer i olika forum där regional utveckling diskuteras. Det samlade intrycket är att regionerna vill ha med folkbildningen i arbetet! Regionerna satsar på att ta ett helhetsgrepp om den egna utvecklingen. I det här arbetet ses folkbildningen som en betydelsefull aktör.

Mycket talar också för att folkbildningen i och med detta har ett gyllene tillfälle att flytta fram sina positioner. För att kunna gripa detta tillfälle krävs dock att såväl studieförbund som folkhögskolor tar tag i frågan om vilken roll man kan och vill spela på den regionala nivån. Folkbildningen behöver vara aktiv och förmå att se sig själv som en del av en större helhet.