Seminarium om folkbildning i riksdagen

Senast uppdaterad: 2017-01-09

Vad vet vi om folkbildningens betydelse för samhället och vilken bild ges i de utvärderingar som görs? Det var några av frågorna som ställdes under ett seminarium i riksdagen om folkbildningens frihet och värde.

Folkbildningsrådet bjöd tillsammans med riksdagsledamöterna Gunilla Carlsson (s) och Per Lodenius (c), båda i kulturutskottet, in riksdagsledamöter och representanter för folkbildningen till ett seminarium. Utgångspunkt för seminariet var Folkbildningsrådets rapport Folkbildningens frihet och värde – metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund. Andreas Feijes, professor i vuxenpedagogik var moderator under dagen.

– Folkbildning är en social investering för samhället, som betyder mer än de fyra syften som staten satt upp, konstaterade docent i pedagogik Kenneth Abrahamsson, som tillsammans med Anna Norholm Lundin, fil.dr i pedagogik pratade om vilken folkbildning som lyfts fram och vilken som är osynlig.

Lena Lindgren som är docent på Göteborgs universitet resonerade kring om det finns en trängsel på utvärderingsarenan. Vem gör vad, på vems uppdrag och varför?

Under eftermiddagen ledde Andreas Feijes panelen bestående av riksdagsledamötena Gunilla Carlsson och Per Lodenius, ekon.dr Jönköping University Cecilia Bjursell och Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisations organisationschef Gerhard Holmgren som sade att Folkbildningsrådets arbete med utvärderingar har hjälpt till att stärka samspelet mellan folkbildningen och forskningen.

– Framöver kan det bli viktigt att se hur det går att tydliggöra vad den fria folkbildningens forskning är. Vad händer i interaktionen mellan folkbildningen och deltagare/medborgare, oavsett statens syften, sade Gerhard Holmgren.

Riksdagsledamot Per Lodenius pekade på hur viktigt det är att synliggöra syftet med folkbildningen och vad folkbildningen är och står för idag.

– Folkbildningen är ju inte bara bildning, det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, det är en kulturpolitisk åtgärd. Vi måste kunna utmana kollegor i andra utskott och peka på ”Det här gör folkbildningen och gör det bra”, sade Per Lodenius.

Cecilia Bjursell sade att hon ville lyfta en varningsflagg för att man kramar ihjäl folkbildningen.

– Folkbildningen har en egen identitet, en praktik och styrkor som byggs upp under längre tid och inte går att skynda på. Att folkbildningen är fri och frivillig är en del av dess styrka och det ska inte försvinna med för mycket styrning.

– Det är viktigt att vi inte tappar den fria rollen som folkbildningen har, konstaterade Gunilla Carlsson som vill se fler möjligheter till forskning inom området.