Nya vägar till folkbildning efter pandemin
Coronapandemin har ställt folkbildningen inför stora förändringar, och den digitala undervisningen är här för att stanna. En ny rapport från Folkbildningsrådet visar att folkbildningen inte kommer att bli densamma efter pandemin, men att den stora omställningen som har skett inneburit både stora svårigheter och fördelar för såväl deltagare som för studieförbund och folkhögskolor.
Risken för smittspridning av covid-19 ledde till att folkbildningens aktörer snabbt behövde ställa om sin verksamhet under våren 2020. En del verksamhet blev man tvungen att tillfälligt lägga ner, men det allra mesta kunde ställas om till distansverksamhet med hjälp av digitala verktyg. Digitaliseringen ställde stora krav på verksamheten. Folkbildningsrådets rapport “Folkbildning i coronatider" visar att en av nyckelfaktorerna bakom den snabba omställningen som skedde var att vissa av de mer teknikvana lärarna och kursledarna tog ett stort ansvar för att skaffa fram teknik och verktyg för distansundervisning. Samma personer tog även ett ansvar för att dela med sig av sina kunskaper till sina kollegor.
– Folkbildningens styrka har framträtt extra tydlig under pandemin. Att det ens varit möjligt att omorganisera verksamheterna på det sätt och i den omfattning som skett beror på det stora engagemang som finns hos både lärare, ledare, arrangörer och deltagare inom folkhögskolor och studieförbund, säger Folkbildningsrådets generalsekreterare Maria Graner.
Utmaning att bibehålla folkhögskolans speciella pedagogik
Inom folkhögskolan märktes två tydliga konsekvenser för deltagarna av den digitala omställningen. Vissa deltagare förbättrade sina resultat när verksamheten blev digital, medan andra deltagare fick betydligt svårare att fullfölja kursen och hoppade av. De som förbättrade sina resultat var framför allt deltagare med olika sociala svårigheter, exempelvis neuropsykiatriska diagnoser. En lugnare studiemiljö hemma vid datorn gjorde att många av dem lättare kunde fokusera på studierna. De som fick det svårare genom digitaliseringen fanns framför allt bland deltagare med låg utbildning, som lämnade sin plats inom allmän kurs på grundskolenivå. Här var minskningen av antalet deltagare så stor som 14 procent år 2020 jämfört med året innan.
Under senare delen av våren och hösten 2020 kunde fler kurser hållas i hybridform, med både digitala möten och undervisning i grupp utomhus eller i annan anpassad miljö. Både lärare och deltagare ger en bild av att det var svårt att undervisa digitalt i exempelvis ensemblespel eller lärande som ”sitter i händerna”. Kursmoment som kräver visst material eller viss utrustning har försvunnit och gemensamma studiebesök, sammankomster och temaarbeten har ställts in. Rapporten visar dock tydligt att den digitala undervisningsformen inom folkhögskolan är här för att stanna. Av de lärare som besvarade den enkät som Folkbildningsrådet skickade ut hade knappt hälften undervisat på distans före pandemin. För dem innebar den digitala omställningen ett stort kunskapslyft och de flesta uppger att de nu är redo att fortsätta jobba med digitala verktyg, även efter pandemin.
Studieförbunden satsade på teknik för livesänd kultur
Även inom studieförbundens verksamhet har digitaliseringen som skett under pandemin lett till bestående förändringar och många uppger att de även i framtiden kommer att bedriva en del av verksamheten digitalt. Många av studiecirklarna kunde relativt enkelt omvandlas till digitala cirklar, men framför allt inom kulturverksamhet fanns stora utmaningar att ställa om. Vissa typer av verksamhet krävde omfattande teknisk kompetens och nya verktyg för att göra det möjligt för deltagare att kunna repetera sång och musik simultant på distans med hjälp av digital teknik. Annan verksamhet, till exempel dans, fick ställas in när det saknade förutsättningar att genomföras på distans.
Kulturprogram i form av konserter och musikworkshops har under pandemin sänts live. En effekt av detta är att deltagarna nu har vant sig vid en digital tillgänglighet och studieförbunden är eniga om att digitala kulturprogram kommer att finnas kvar även efter pandemin.
Deltagarna är trots de stora förändringarna över lag nöjda med sina studiecirklar och anser att de varit betydelsefulla, ofta till och med ännu viktigare när så mycket annat blivit annorlunda. I den undersökning som genomfördes i november 2020 poängterade nästan två tredjedelar av deltagarna, framför allt yngre och deltagare födda i ett annat land, att studiecirkeln fick en särskild betydelse under coronapandemin. Framför allt framhöll många att cirkeln innebar att man kunde upprätthålla kontakter och gemenskap. Deltagandet främjade välmående och gav kontinuitet och sysselsättning i vardagen.