Folkbildningens arbete med flexibelt lärande och digital delaktighet

Folkbildning på distans med stöd av informations- och kommunikationsteknik (IKT) har under tjugohundratalet etablerat sig som en allt vanligare studieform vid sidan av studiecirklar och folkhögskolekurser vilka genomförs som närstudier. I relation till den totala folkbildningsverksamheten är den emellertid fortfarande en mycket begränsad verksamhet.

Då Folkbildningsrådets styrelse såg behov av att få en genomlysning av befintliga stödformer till flexibelt lärande fattades beslut om att genomföra en utvärdering i syfte att ta fram ett underlag för beslut om hur Folkbildningsrådets framtida insatser inom området ska utformas för att utgöra ett effektivt stöd för digital utveckling inom folkbildningen.

Resultaten i korthet

Resultaten visar att användningen av flexibelt lärande har ökat inom svensk folkbildning jämfört med situationen år 2003 och år 2006 men att volymen av flexibelt lärande är fortfarande mycket liten i förhållande till den totala volymen. Generellt används inte flexibelt lärande på ett systematiskt sätt i studieförbundens cirklar och folkhögskolornas kurser. Det finns dock undantag där verksamheten bygger ett långsiktigt förändrings- och utvecklingsarbete. Folkhögskolor har kommit längre i användningen av IKT än studieförbunden.

Utvärderingen visar att det inte finns någon enkel förklaring till varför utvecklingen av flexibelt lärande inom folkbildningen har gått relativt långsamt eller till skillnaden i användning av flexibelt lärande mellan folkhögskolor och studieförbund.

De stora utmaningar som folkbildningen står inför är att möta nya målgrupper, vara ett attraktivt alternativ för ungdomar som är födda användare av IKT och vara ett stöd för alla de svenska medborgare som idag står utanför den digitala delaktigheten.