En vägledning som lyfter folkbildningens demokratiserande kraft

Folkbildning, civilsamhälle och demokrati betyder mycket för människor. Det är saker som hör ihop och som bygger det svenska samhället. Därför väcker ett likalydande, statligt demokrativillkor för statsbidrag till trossamfund och civilsamhälle starka känslor. Det är bra. Det är viktiga saker vi pratar om.

Folkbildningsrådets utgångspunkt i arbetet med en vägledning kring hur studieförbund och folkhögskolor kan arbeta med det statliga, likalydande demokrativillkoret har varit att kombinera en tydlighet kring de exkluderingsgrunder som nu finns – och samtidigt förklara hur folkbildningen med sin särskilda pedagogik och metodik också ger svar på hur man kan fortsätta utmana, uppmuntra och förändra även när kontexten blir komplex. 

Folkbildning är ett hantverk. Målet är möten i ögonhöjd där alla kan bidra till lärande och utveckling på samma villkor. Det finns ofta en vilja att bjuda in till samtal, att nyansera och skapa förståelse – kanske också att utmana och skapa frågor – i många olika sammanhang. Det kan ofta anses positivt med möten där även mer radikala synsätt är representerade eftersom folkbildningen då kan verka som demokratiserande kraft. Genom att mötas, diskutera och samtala får vi större förståelse för varandra. Folkbildningen finns överallt i civilsamhället, ofta som spindeln i nätet, med både nyckelpersoner, nätverk och lokaler. Studieförbunden är nära sammankopplade med Sveriges folkrörelser och en stor del av verksamheten består av samarbeten med andra föreningar och samarbeten.

Den här levande myllan, som bygger på det fria och frivilliga, är viktigt för den svenska demokratin. Därför blir det också viktigt för studieförbund och folkhögskolor att förklara hur de lever upp till statens likalydande demokrativillkor. Det är ett krav för att kunna få statsbidrag. Folkbildarens roll är inte nödvändigtvis att förmedla kunskap, utan att hjälpa människor att samskapa den. Vår vägledning förklarar kortfattat hur folkbildning fungerar (även om detta kan ägnas många volymer) och ger sedan verktyg för hur studieförbund och folkhögskolor kan visa och förklara detta gentemot demokrativillkorets krav.

Det statliga, likalydande demokrativillkoret är inskrivet i förordningen om statsbidraget till folkbildningen. Det betyder att Folkbildningsrådet måste tillämpa det precis som andra statsbidragsvillkor. Vår vägledning är en del i det uppdraget. Lika viktigt är att värna folkbildningens särart. Som ideell organisation som verkar i myndighets ställe har vi möjlighet att kombinera sådana värden. Men när vi gör det kommer också kritik. Samma material kallas av vissa för vänsterflum och av andra för högerkonservativt. Det är vi vana vid. Folkbildningen måste få vara större än ett slagträ i den politiska debatten. Folkbildningen är ett allmänintresse och en viktig del av den svenska demokratin. Det handlar om kompetensförsörjning, beredskap och tillgänglighet lika mycket som det handlar om kulturens infrastruktur och varje individs rätt och möjlighet till utveckling. Folkbildningsrådet garanterar både armlängds avstånd och kontroll och uppföljning för att statliga medel används på rätt sätt. Det är ett intrikat uppdrag som väcker känslor. Konstigt vore det annars. Men vi tror att det är ett viktigt uppdrag och en nödvändig balansgång.